Nu ska jag berätta den hela sanningen om mig. Jag är inte den så kallade "Coola killen" utan jag är en kille som känner sig mobbad, utfryst eller rent sagt luft. you name it. Jag är en 17årig kille som inte haft så många kompisar under sin uppväxt, jag har haft ca en 10 kompisar och just nu har jag endast 4st. vi kan börja när jag bytte skola i slutet av vt i 4. skolan hette Europaskolan. det var en bra skola men jag blev utfryst under hela skolgången. det gick så lång att det fanns elever som åkte senare tåg en mig för att inte åka med samma tåg som mig. ni vet som liten förstår man inte vad som pågick men det är ändå tung att gå i en skola i 2år utan att ha några vänner. sista skoltiden i den där skolan så kände jag mig sjuk hela tiden så jag ville inte gå till skolan. det ledde tll att i slutet av 6:an så bytte jag till Bagarmossensskola, och där fick jg än del kompisar. vi var vårat gäng som umgicks till slutet av nian, när en del gick sina egna vägar. jag har inte umgåtts en gång med dem i gänget sen vi slutade nian.

Så väll första året på Tyresögymnaium så gick de bra tills i april när min frånvaro i skolan började öka, jag skyllde ifrån mig till mina föräldrar att jag var skoltrött och dom bara pusha på. tvåan så var min närvaro bra till julen och efter johanna dog. men det var fortfarande dålig för jag kände mig som luft och jag var utfryst. sista tiden av tvåan kändes as tung för det påverkade mina betyg som faan jag sluta tvåan med 3 ig, två ign mindre än ettan.

Nu kommer vi äntligen till trean där jag verkligen känner mig som luft. inte har några klasskamrater, eller riktiga vänner, så långt ska jag inte gå men nårga få riktiga vänner. men i skolan har jag inga. det finns 4 olika grupper : geeks, fjöllrävengänget, allavillvaramedgänget och tadelungtgänget. jag brukar gå med alla vill vara med gänget men det är inte så här att dom följer efter mig om jag sätter mig i matsalen eller i klassrummet, utan jag måste följa efter dom. det är nästan alltid jag som måste hälsa först för att dom ska hälsa på mig. hur tror ni att de känns att alla andra i klassen blir bjudna på fest och jag får reda  på de sista dagen och att jag inte är bjuden. det känns som skit. jag känner bara att jag vill göra något som inte finns, eller göra något annorlunda än vad andra ungdomar gör. som ni kanske förstår så är mitt självförtroende på botten av alla bottnar som finns. samtidigt som detta finns det en kille i de gänget jag "går" i som sparkar mig, men det har endast hänt 3 ggr, 2ggr på vår första religons lektion och andra ggn var måndagen vår temavecka började. Han kallar mig även för tjockis och fetto. Ja, jag vet att jag inte är en smal kille emn ändå. Snälla tänk dig för. det var inga hårda sparkar  men spark som sprak. dessa påverkar mitt självförtoende ännu sämre. P.G.A. allt detta går jag nu hos en pskykolog och skolkuratorn. jag hoppas att allt kommer bli bättre för jag orkar verkligen inte mer, det är som att man känner sig sjuk fast man mår jätte bra. jag vill bara spränga ner hela sthlm, men ingen ska dö utan alla ska bli fattiga och lära sig att älska det lilla du har, för de stora kan skada och att alla människor är lika värda. jag vill bara försvinna, lämna allt jag har och hitta mitt rätta jag. Jag har varit en kille som struntat i allt detta, men det kom fram tack vare att jag hade beställt ett möte med raktorn och familj. ämnet på detta möte var att jag ville ha mindre kurser och utöka ett år, rektorn ville ha ett skäl till varför byta. och jag sa att jag ville göra de för att ta igen allt jag ligger efter i, men hon gav sig inte  hon fråga yttligare en gång och du bröt jag ihop i tårar och berättade allt som hänt.hon blev sur på mig men ändå tacksam att detta kom fram. hon sa till mig att om detta hade kommit fram tidigare så hade det hjälpt mig mer.
Jag är en kille som ser livet positivt men mår dåligt av allt som händer mig, jag visar inga negativa känslor. denna kille som sparkar mig har gått i skolan i 5 år, jag förstår att han mår dåligt, men varför ska han ta ut sin ilska på just mig? eller är det jag som gör något fel?

Jag är givetvis väldigt tacksam att jag har en familj som stöttar mig, men jag tror att allt detta kunde ha hindrats innan om jag hade sagt något i förväg.

Jag tycker att människor som är såhär pass gamla ska väl ha något mellan pannbenet, och om dom ser någon som är utanför ta in ahn till ert gäng. man vet aldrig vad han kan bidra med i gänget. SNÄLLA svenska folket ändra er innan någon annan råkar mer illaut än vad jag gjort!!!